I ärr förekommer två typer av hyperplasi: hypert­ro­fiska ärr och keloidärr.

Ett hypert­ro­fiskt ärr är ett förstorat ärr som är upphöjt från huden, men som inte sprider sig utanför ärrområdet och som inte heller ger symtom. Ett hypertrofiskt ärr lugnar sig vanligtvis av sig självt inom några månader, slutar växa och plattas ut.

Ett keloidärr är också upphöjt och växer i allmänhet tjockt över de tidigare sårkanterna. Den gör ofta ont, sticker, kliar eller stramar. Keloiden kan fortsätta att växa i flera år. Keloider är vanligast på bröstet, axlarna och övre delen av ryggen, samt ibland på halsen eller nacken och på ytterörat, men mer sällan i ansiktet. Keloidärr kan bildas även i små ärr, som i hål för örhängen. Keloidärr förekommer särskilt hos unga och mörkhyade patienter och framkommer inte nödvändigtvis omedelbart efter att såret har läkt utan det kan dröja upp till flera år efter ärrets uppkomst.

Om en keloid bildas kan man försöka behandla den med till exempel kortisoninjektioner i ärret. Det finns några andra sätt att behandla keloider, men helt osynlig blir keloiden aldrig. Genom att behandla keloiden strävar man efter att minska eller eliminera symtomen.

Kenacort är ett kortisonläkemedel som injiceras i ärret. Kortison är ett hormon som bildas naturligt i vår kropp och som har ett flertal funktioner. Däribland verkar kortison mot mindre inflammationer och allergier. Vid större inflammationer eller allergiska reaktioner är det däremot inte säkert att kroppens tillverkning av ämnet räcker till. Kortisonpreparat är därför mycket vanliga som antiinflammatoriska och antiallergiska läkemedel. Kortisoninjektioner är effektiva vid inflammationer, ledsvullnad och smärttillstånd.